När jag känner mig som mest ensam behöver jag bara tänka på vad jag har och vad jag alltid kommer att ha, oavsett. Mina barn. Mina älskade barn. De kommer alltid att komma i första hand och prioriteras först. De är min livsglädje i livet och kommer alltid vara. De är dem jag lever för.
Visst kommer de stunder när man kan vilja gå och dra något gammalt över sig för att de kanske bråkar med varandra eller har en energi som man själv inte kan med... men de är inte mer än mänskliga, med känslor och egen vilja. Alla har vi varit barn och kanske bråkat med våra syskon. Vi alla vet vad som pågår i huvudet på dessa små, våra egna hjärtan.
De som vill ha mig i sitt liv, de får även ta in mina barn. De är en del av mig och ALLT för MIG. Skulle aldrig överge dem för något i världen!
Jag tyckte att det gått så bra idag med mina tabletter och att hungern höll sig på avstånd... ända till middagen. Där var det kört!!
Efter middagen satt jag och kände lusten att äta upp allt det som fanns kvar, äta allt godis som vi köpt till barnen, popcornen... allt! Men jag höll mig... tills Patrik åkte.
Jag har inte ätit upp allt... jag ville inte först att det skulle komma fram att jag ätit mer än det som jag åt till middagen... men mitt dåliga humör och ilskan över att jag svek mig själv gjorde att jag berättade för honom.
Han kan inte förstå hur det är, ingen som inte känner på samma sätt som jag kan förstå!! Det kan jag även känna enorm ilska över. För det känns som om det inte finns någon där ute som vet hur svårt det kan vara att hålla sig från maten på samma sätt.
Att ringa läkaren min är ett faktum nu... men samtidigt vill jag inte... och det har väl med min egen envishet att göra. Att jag inte vill ha någon annans hjälp, att jag vill klara mig själv, göra det jag tror är bäst för mig.
Även om det kanske visar sig vara ett dåligt beslut.
Jag har kunnat klara detta förr och därmed vill jag kunna klara det själv nu också!
Det har varit en riktigt tung kväll kan jag väl påstå och jag bara lääääängtar till jag vaknar upp senare idag och vet att det är nya friska tag.
Jag önskar att ingen skulle behöva känna sådan besatthet av mat av alla dess slag. Jag skulle aldrig önska att någon fick ha det så här!
Som det känns just nu så kommer vi aldrig att få någon riktig sommar i år. Kanske skulle man ta och tjäna ihop snabba pengar och dra utomlands? Det lät som en riktigt fin plan!! Men då är bara frågan var dessa snabba pengar ska komma ifrån??
På tal om snabba pengar... jag funderar starkt på om jag ska ta och sälja iväg min laptop och min systemkamera. Jag vill verkligen inte sälja min kamera, men ser inte så ljust ut för mig på den ekonomiska fronten. Det suger verkligen BIG TIME!! Men vad ska jag göra??
Visst... jag borde skaffa mig ett jobb... men det är inte alltid man får det på beställning.
Det är ju en aning synd att man inte haft samma tur som andra som kunnat halka in som på ett bananskal genom en förälder eller släkting... Tänk om man ändå hade haft den turen.
Mina planer var att jag skulle bli välutbildad inom ett specifikt område och tjäna bra med pengar för att säkra min framtid och även barnens. Just nu sitter man här som 25 åring och känner hur pensionen knackar på dörren.
Jag känner mig stressad, att livet går för fort fram.
Men jag har aldrig haft några större framtidsplaner när jag var yngre. Det enda jag verkligen visste var att jag ville ha barn tidigt. Det har jag fått och jag är så himla lycklig!!
Vi får se vad som blir av mig i framtiden. Något ska väl det finnas till mig också :)
Helgens planer är att ha fredagsmys ikväll med barnen :)
Morgondagen blir det eventuell tjejkväll med syster yster. Men det är inget som är spikat ännu.
Söndagen blir det bowling med barnen och Patrik :) Yey!!
Det ska bli kul!!
Till veckan blir det att gå igenom mina saker i Bodesvedjan. Patrik har fått sig en större lägenhet och då blir det att flytta in där. Även om jag nu har bott här också. Men nu kommer även barnen att få sig ett eget rum. Det behövs verkligen!!
Nu ska jag ta och kasta mig in i duschen för att sedan gå och handla lite.
Fick en kommentar på förra inlägget som jag hade tänkt att besvara med ett nytt inlägg i bloggen så att ni alla kan ta del av svaren, då det är tydligt att många ser ut som stora frågetecken...
Så här löd frågorna från en läsare:
Vad hände mellan dig och David? Skulle inte ni gifta er och allt? Hur länge var ni tillsamman, det var väldigt länge va? Hur mår du efter separationen, och hur mår David? Är ni vänner fortfarande? Please tell us everything! :)
/Kramar från en läsare.
Jag vet inte hur jag ska svara på första frågan om va som hände mellan oss... men jag kan väl säga så mycket som så att han inte har gjort något fel över huvudtaget. David är en fin människa och vi kommer alltid att ha det bästa i våra liv tillsammans, våra barn. Det kan ingen ändra på. Vi kommer försöka att göra saker tillsammans, så som att åka till leklandet, kalas, farsdag, morsdag etc etc. Det viktigaste nu är att barnen ska känna sig trygga och inte utsatta. För det är lätt att barnen kommer i kläm vid separationer, vilket är något jag avskyr. Även om det skulle vara så att föräldrarna i fråga skulle avsky varandra, ska det inte vara något som ska påverka barnet/barnen. Man biter ihop för DERAS skull. Men så är inte fallet mellan mig och David. Vi har en hemskt bra kontakt och vi försöker båda två att mötas halvvägs och att även ställa upp på varandra.
Det var tänkt att vi skulle gifta oss, ja. Men så ser det inte ut nu. Tyvärr.
Jag och David blev tillsammans den 3e februari 2001, så vi hade ett förhållande på över 10 år. Det är lång tid. Dock inte så lång tid som var planerad.... för vi hade tänkt spendera hela våra liv tillsammans. Men så blev det inte. Ibland så inträffar vissa saker och rör om lite i grytan.... saker och ting förändras.
Separationen har varit svår främst för barnen och David... men vi jobbar på det och försöker göra det bästa av situationen. Det blir lättare med tiden.
Under den senare tiden - utan mina tabletter - har jag näst intill ätit allt som kommit i min väg. Jag har däremot försökt att behärska mig då jag inte vill att Patrik ska se vilket monster jag kan vara. Det är äckligt hur mycket en kropp kan ta in utan att ens känna den där mättnadskänslan. De tre senaste dagarna har varit värst.
Men jag får snart mina tabletter och då ska jag göra nytt matschema samt börja träna.
Jag ska ge 110% nu och det ska jag hålla i. Inget mer slarv!!
Var och åt med Patrik och Andreas E på Susie Q i lördags. Beställde en maffig hamburgare på 200 g som dessutom hade berg med godsaker på... Jag tror att både Patrik och Andreas trodde att jag skulle lämna... men jag lämnade bara halva brödlocket och en bit bacon... vill minnas att det var något annat också som jag inte tyckte om, men jag minns inte vad.
Grymt god var den i alla fall... men farligt för mig att äta.
Efteråt var jag även sugen på att äta glass medan Patrik satt och ojjade sig över hur mätt han var efter sin egen måltid. Wooops!
Men snart så... då kommer monstret i mig att försvinna.
Ska strax ta och beställa lite kläder till mig själv och kanske något till ungarna också :)
Men nu ska jag äta och sedan ge mig iväg till mamma för lite mor och dotter tid :)
Nu är min struma innerligt nära inpå mig igen och jag blir enormt frustrerad! Har varit grinig och känslig i flera dagar nu och jag skäms enormt för hur jag kan ha betett mig mot personer som varit i min närhet. Jag är hemskt ledsen om jag varit en bitterfi**a, det har inte varit med min mening att vara sådan. Det hoppas jag att ni varit medvetna om. Ska ta och använda mig av mina mediciner och sedan börja träna... Men det kommer ta några dagar dock att få dom. Så jag tar tillfället i akt och svullar lite till... Att tröstäta ibland känns helt okej.
"Lyssna inte på vad de säger.... du är vacker som du är..."
Förra inlägget var detsamma och handlar om utseende, personlighet och hur vi alla är så bra som vi är. Vi behöver inte sminka upp oss för att andra ska "se" hur vackra vi är...
Vi är vackra så som vi är!!
Jag själv har enormt svårt att se ur dessa synvinklar, just bara på mig själv. Det finns en historia bakom denna mur som jag kan bygga upp framför mig, varför jag har så svårt att ta till mig komplimanger. Och varför jag har dåligt självförtroende. Men jag vill lova er att jag arbetar varje dag med att försöka stärka det. Dock går det inget vidare... Åren går och jag blir inte mer säker på mig själv för det.
Jag måste jobba hårdare, pressa mig själv en aning. Lite till. Men inte för mycket.
Jag vill kunna vara den människa som jag anser att alla borde vara, oavsett utseende. Alla är vi värda att få höra emellanåt, hur vackra vi är och hur uppskattade vi är att finnas på jorden och förgylla någons vardag.
Allt jag vill är att alla ska få kunna må bra i sig själv.
Om jag kunde skulle jag vilja berätta min historia... men jag känner att jag ännu inte kan. Jag är inte redo. Min själ är inte redo. Jag önskar att dagen kommer och jag äntligen kan tala om för er alla om vad jag gått igenom under tidiga år. Bara för att få förståelse, få alla att veta hur myccket jag har kämpat för att kunna bli "människa" igen....
"Det handlar inte om hur du ser ut, det handlar om vad du har inom dig..."
Jag avskyr alla dessa j**la "skönhetsideal" som vi ser överallt. Är det inte i filmer eller musikvideos, ja då ska vi behöva se stora posters på stan där de gör reklam för diverse varumärken.
Jag är innerligt spyless!!
Varför handlar allt om utseendet och inte personen som vi är inne i dessa kroppar??!!
Jag trodde att vi endast "lånade" våra kroppar på obestämd tid, men att själen är det enda som vi faktiskt äger. Jag anser att våra personligheter är mycket vackrare än de vi kan se på det yttre. Det är inte utseendet du blir förälskad i, även om det är vad du först ser. Jag själv blir förälskad i personligheten, jag vill att personen ska ha just det där som får mig intresserad. Att vi båda ska klicka bra mellan varandra.
Nu kan man längre inte se film utan att det ska vara tjejer med silikonbröst, smala midjor och allmänt "perfekta" kroppar. Och att inte tala om allt sex.
Var inte så länge sedan som jag såg en film där jorden var nära sitt slut. Mitt i all strid då ska dom minsann lägga sig ned och kn***a. Hmm...
Förlåt mig... men jag är nära bristningsgränsen till hur "bra" TV och film kan vara.
Så här ser min nya telefon ut... Nya och nya.... har haft den ett tag nu. Men jag har ännu inte haft nöjet att visa upp den för er mina kära läsare. :)
Den är underbart fin och visst klär den bra i rosa? ;)
Tänk så mycket mer gladare man kan bli av att tillsätta lite färg i vardagen :) Lovely!!
Fick hit barnen i torsdags och vi har haft väldigt mysigt. Under tiden som Patrik varit hemma, har även barnen varit som två helgon ( näst intill ), men när katten är borta dansar råttorna på bordet. :P
Syskonkärleken är väl bara föööör underbar ibland? Njae... kanske inte. Men att bara få ha dom här och i min närhet, det är oslagbart! Älskar mina barn mest av allt på denna jord och de är dom som jag alltid kommer prioritera först.
Visst... jag fick min släng i lördags och ville bara fly. Men det var pga sömnbristen. Kände mig helt knäckt. Dock kunde jag heller inte sova när Jonathan och Yuna väl låg i sängen och sussade gott. Nej nej.... då var Jenny mest piggelin. Det är väl då ändå typiskt?!
Idag känns det bättre, trots att jag bara fått 3 timmars sömn.
Men men... jag dör inte av det.
Ska ta och åka ut till mamma med Patrik och barnen idag. Hon ville hemskt gärna träffa barnen. Så det är väl klart man åker dit då :)
Patrik går av jobbveckan inatt också... häääärligt!
Får se om det blir att ta en sväng till leklandet då någon av dagarna... det skulle barnen älska!
Vissa saker tar hårt, enormt hårt. Kan kännas in i benmärgen och även nå själen. Vet inte vad jag ska säga eller tycka. Allt som jag tänker som rör detta ämne, det låter så enormt knäppt, så innerligt barnsligt. Men att man ska få känna det är väl ändå det viktiga, även om det kan tyckas vara en bagatell. Men för personen som känner det, han/hon måste få agera och förklara.
Det har jag gjort. Men svaren är inte tillräckliga.... så vad är det då jag vill höra? Finns det något som kan lindra ens?
Nej, jag tror inte det.... Åh vad pissigt det kändes nu i slutet av kvällen.
"Hunger som vägrar stillas och jag är ensam med barnen..."
Underbara dagar nu när jag får ta hand om mina små :)
Små och små, men mina barn är det i alla fall och då kommer de alltid vara små ;)
Patrik åkte tillbaka till Jörn idag för att jobba till tisdag. Kan vara bra med tanke på att han och barnen ännu inte hunnit umgås så mycket och allt behöver få ta sin egna tid. Att jag är ensam med barnen gör alltså ingenting, förutom att jag inte har någon som kan slå mig på fingrarna om jag vill gå och äta hela tiden...
När Patrik for iväg från onsdag - torsdag, hann jag äta en hel del. När jag sedan - på torsdag morgon - insåg hur mycket jag egentligen hade ätit, mådde jag hemskt dåligt. Jag försöker klara av detta själv då jag inte vill tvingas äta en massa tabletter som jag inte vill äta.
Jag får försöka på ny kula imorgon... idag är det ingen idé när jag lika ätit som en gris.
Usch vad less jag blir på mig själv....! Eller egentligen mest besviken. Men jag måste klara det själv nu. Så enkelt är det.
Annars... inte så mycket mer nytt ifrån mig egentligen.
Har en hel del tankar, men vet inte om jag vill dela med mig av dem på bloggen.
De handlar till stor del av dubbelmoral, enorm dos av den varan dessutom. Inte från min sida, men från andras sidor. *himlar med ögonen* Jag blir så less!!!!
Nu ska jag äta ännu mera glass och frossa i godis.... *blääääääää* please, somebody shoot me!!!
"Ett hjärta lika hårt som sten, som kan stå emot allt det onda..."
Mycket har hunnit hända sedan jag skrev sist i bloggen. Det känns som en evighet sedan och jag vet inte riktigt var jag ska börja...
Som de flesta vet har jag och David gått skilda vägar, vilket också gjort att man nu måste ta ställning till följderna vad gäller att sköta allt med största hänsyn och respekt till barnen. Jag känner att de kommer att reagera mycket på allt som kommer hända runt omkring dem. Jag vill att de ska få må så bra som möjligt och därmed vill jag att allt ska skötas och ordnas på bästa möjliga sätt. Det är inte det enklaste men jag försöker.
Det är även nu också officiellt att jag har inlett ett förhållande med en annan, Patrik Malm. En oerhört fin kille som jag tycker hemskt mycket om!
Jag vet att folk reagerar på det och att allt gick så fort. Jag har även förstått att alla inte kan glädjas åt en och gratulera. Känner en del irritation och även besvikelse till det, när många av mina - som jag trodde var mina - vänner och som skulle stötta och finnas där, oavsett. Samtidigt kan jag ha full förståelse till deras reaktion.
Huvudsaken är väl ändå att JAG är lycklig?? Och det vill jag tillägga att jag också är.
När jag satte mig ned och skulle börja uppdatera bloggen igen, slog det mig som en blixt från klar himmel, allt som jag varit med om under mina levnadsår. Det känns hemskt jobbigt nu... för var dag som går kommer jag allt närmare dagen som jag fruktar varje år... alltid är det samma. Det är som om man upplever årsdagar av bortgång. Vilket det till viss del är. Men jag upplever väl också någon sorts återfödelse på samma gång. Det är svårt att förklara då jag inte känner att jag kan skriva om det i bloggen. Men till er som känner till det jag skriver om, kan nog förstå mig till viss del. Även om ni aldrig kan förstå mig så som bara jag kan.
Jag vill bara mota bort den tiden av mitt liv. Vill inte minnas alls!!
Över till annat då för att försöka mota bort det värsta....
Fyllde 25 år i måndags.
Fortfarande är jag inge klokare eller ens mognare... tror aldrig att jag kommer "växa till mig". Förblir nog ett barn :)
Dagen i sig var lik de flesta andra dagar. Var till min mamma en sväng där vi fikade med mamma, Janne, Sandra, Malin, Olivia, Lucas och mina två egna änglar Jonathan och Yuna samt Patrik då :)
Efter det åkte vi ut till Patriks föräldrar. Hans mamma hade bakat en tårta till mig som vi tidigare var och hämtade och hade med oss till mamma. Gud så söt hans mamma är :)
Nu har Patrik åkt iväg på jobb... känns väldigt tomt här hemma hos honom. :(
Men imorgon får jag mina barn hit :) då ska det mysas på hög nivå!
Jag vill be mina läsare om ursäkt för hur jag lät i mitt tidigare inlägg. Det var resultatet av känslor som ligger och trycker i kroppen och som man inte släpper ut. Men jag är inte en sämre person än att jag kan be om ursäkt. Vet att jag sårade en person igår då jag inte svarade i varken telefon eller på Facebook. Efter att fått höra det, hur orolig personen var för mig, kom mitt samvete och skuldkänslorna ikapp mig. När man bryter ihop kanske man inte alltid tänker klart och jag insåg inte att man kunde vara orolig för en.
Men den tid som jag fick vara ifred och ostörd, den var väl behövd. Jag fick rensa mitt system och "hårddisk" rejält med tårar. För det är så jag agerar... jag gråter, stora floder. Samtidigt så krampar det i mina nävar och jag vill gå lös på allt som finns runt omkring mig. Om det ändå bara hade varit ett rum fullt av glas, då hade jag kunnat göra något åt saken. Men jag skulle aldrig kunna tappa kontrollen över mig själv så pass att jag slår sönder saker hemma eller gör någon illa. Aldrig!
*andas ut*
Jag ville i alla fall be er alla om ursäkt för gårdagens utbrott på bloggen...
Glad jävla påsk!!!!! Är så less på alla glada miner och få höra hur jävla kul alla har. Det är nästan så att jag önskar att de får en skit kväll!
Varför ska man tro att man förstår när man inte har en jävla aning om hur det egentligen är??!! Känner att jag vill be alla bara fara åt helvete, låta mig vara, låta mig bli osynlig. Låt mig få vara den bittra människa som jag just nu är. För en gångs skull...
"Jag stänger dörren till omvärlden för ett tag..."
Det är inte fel av mig att få sluta mig en stund, att ty mig till just bara mig själv, att bara få känna så som jag känner utan att folk ska döma. . . För det är människan jävligt duktig på, att döma.
Jag är så arg, ledsen och förbannad....
För en gångs skull stänger jag ute världen för ett tag. För att rensa mina tankar.
Just nu vill jag bara kunna skrika och agera ut det jag nu känner och det som trycker i bröstet på mig....
Igår var en lugn hemmakväll med barnen. Vi myste och hade det bara bra. Känns bra att få vara hemma med dem och bara ta hand om varandra, känna varandras sällskap. :)
När de hade gått och lagt sig så satt jag och spelade musik, blippade runt lite på tv:n och kände bara lugnet. Det behöver man efter att ha haft två yrväder runt sig :)
Men att de har så mycket energi ser jag bara positivt på. De visar att de är friska och krya.
Ikväll hoppas jag på att det blir utgång i gott sällskap. Det har varit lite veligt i den frågan, men lutar åt att det blir av. :)
Ser framemot morgonkvällen och vill bara att tiden ska gå fort fram.... Men det är ju då tiden ska börja gå så enormt sakta...!!!
Nu ska jag ta och börja göra middagen till barnen och sen ska jag nog börja göra mig iordning.
Det tog mig ett tag att förstå att det faktiskt är påsk nu. Jag förstår inte riktigt var förra året försvann och att början på detta har fortskridit så som det gjort. Tiden och vår syn på tiden är minsann underlig. Vi kan tycka att tiden går alltför långsamt när vi har tråkigt och den springer iväg när vi har som roligast.
Nu har ju kanske inte detta år börjat så bra för mig, men det artar sig.
Igår beställde jag mig äntligen en Apple iPhone 4 :) YEY!! Känner mig som ett barn som inväntar tomten. Jag är en riktig tekniknörd som älskar nya telefoner, kameror, datorer... you name it! Älskar att sitta och blippa mig fram till lösningar, så länge som det går vägen dvs :P
Något riktigt tålamod har jag inte.
Det ska bli kul att få den i alla fall.
Igår pratade jag med en trevlig person som också var en aning full... men det var trevligt i alla fall. Är det alltid! Vi kan prata i timmar om allt och egentligen inget. Vi är båda lika knäppa. :D
Idag har jag varit och städat hemma hos Patrik M då jag inte hann med det innan jag skulle iväg. Så det var bara att pallra sig dit och få någon ordning. Nu är det rent och snyggt tills han återvänder från Riksgränsen. Då får vi se om det är Godkänt eller inte. Är det inte Godkänt så ger jag han smisk :P
I övrigt har det väl inte hänt så mycket mer än så...
Eller ja, jag kan ju nämna lite smått flyktigt att jag fått höra fina saker, så fina att det fått mig att fälla någon tår :)
"Positivt betyder inte att det endast kommer något gott, likaså vad gäller negativt..."
Visst är det underligt hur två helt olika symboler och egentliga betydelse, kan tolkas tvärtom. Det beror ju självklart på vad saken gäller och vad man anser vara + och - .
Det kan vara negativt att en människa ska måsta dö, men det kan även ses som något gott. Att personen fick slippa lida. Eller negativt graviditetstest, som man hoppades skulle vara just negativt, men som man samtidigt känner att man vill ha positivt.... Det är ganska lustigt. Saker och ting sker av en anledning och det kommer jag alltid att tro på. Kan fortfarande inte låta det glida från era tankar heller ;)
Igår var jag ut med Patrik till Heden då han skulle hjälpa sin syster att koppla in cd-spelare i hennes bil. Fick träffa hans föräldrar då också.
Vi var och åt pizza med hans kusin, kompis och även Jens, efter att Patrik hämtat Johan och Daniél på Kallax.
Åt en barnpizza :) MEN så mättande! :)
Imorse åkte Patrik med gänget som bestod av honom själv, Andreas E, Jens H, Johan M, Daniél och Nicklas... tror jag dom hette. :) Vi får chansa ;P
De skulle på sin årliga påskresa till Riksgränsen. Vad resan består av är väl skidor och alkohol skulle jag tro. :)
Det verkar som om dom har kul och jag förmodar att dom HAR kul. Det skulle vara kul att åka iväg sådär och kunna vara lite som dom. Men samtidigt så känner jag att jag aldrig kommer kunna göra det. Jag är mamma och att supa 3 dagar då, känns inte så moderligt. Men jag har förmodligen gått miste om festivaler och liknande pga att jag skaffade barn tidigt. Jag valde det själv och ska inte klaga.
Idag ska jag hem till mina änglar. Saknar dom enormt mycket! Känns bara synd att man inte hade kunnat börja planera vistelserna. Nu har jag inget eget och då blir det svårare att lägga upp veckorna. Men vi kommer väl dit snart.
Det kan verka som om alla bekymmer är ur världen... jag vet det. Boden är en liten stad och folk pratar bredare än vad som egentligen är möjligt. Stackars folket.... Det är väl bra för mig att JAG vet vad som är fakta i alla fall.
Nä, jag mår fortfarande dåligt, men jag lyckas vara med huvudet ovanpå ytan. Det har varit det ena efter det andra under en lång tid. Hårfall, cellförändringar, skola, privata, sömnproblem och allt vad det är. Att jag inte kraschat är ett under!! Kanske är det just därför det står så fint skrivet högst upp på bloggens sida "What does´nt kill you makes you stronger".
Har suttit och funderat, många gånger, på hur andra kunnat klara sig från allt. Från demoner som sträcker sig över 12 år tillbaka, saker som fått mig att måsta bygga upp livet igen på nytt. Människor förstår inte vad som sker runt omkring dom hela tiden. Det är endast de saker som står skrivet i tidningarna som betyder något.
Måndag var en väldigt slö dag. I och för sig så var det pga att jag hade mina skor hos Lisa D och endast ett par pumps att använda. Därför blev det att vara inne hela långa dagen. :(
Fick låna ett par skor av Tommys flickvän lite senare på eftermiddagen och jag kunde i alla fall ta mig ut till Dollarstore och Coop.
Satt med Patrik M och såg förra veckans avsnitt av Total Blackout. Gud så kul program! Måste ta en titt av veckans också :) Hoppas att man får sig lika mycket skratt då.
Senare, under natten, såg vi även på I spit on your grave. En stark film om en tjej som blir brutalt våldtagen och förnedrad av fem stycken män och som hon sedan får hämnas på.
Jag blev så tagen att jag blundade under de brutala scenerna, grät och gick ifrån. Är så känslomässig så det finns inte. Det som jag kände att jag kunde och ville se, var hämnden. Den som är så ljuv. Skulle gärna pinat männen ännu mer, känner jag. Men hon gjorde ett bra jobb ändå.
Var förbi till Tommy och Anna också och träffade kusinen Henrik som skulle vara i stan över natten. Satt och såg Big Brother där och pratade en massa. Det är som kul att träffa Henrik på "hemmaplan", man får prata om lite andra saker än man annars gör när vi ses i Svartlå.
Saknar mina underbara barn en massa, men jag vet att jag snart får träffa dom. Pratar ändå med dom på telefonen, så det känns i alla fall bra. :)
Måste försöka hitta en lägenhet känner jag, men det är inte fullt lika lätt som man vill att det ska vara. Skulle även behöva titta lite efter något jobb...
Jag får ta tag i de bitarna imorgon.
Idag har det blivit fika på stan i trevligt sällskap :) och jag ska även ta och beställa mig en ny telefon, har jag nu äntligen beslutat mig för :)
Nu ska jag ta och se på Vem vet mest med Patrik M.
Nu börjar det dröja några dagar mellan uppdateringarna här... Men jag känner att det är hyfsat mycket nu som händer och jag behöver tid till att fundera och ordna upp saker och ting. Jag måste bland annat hitta mig en lägenhet, vilket just nu ser rätt mörkt ut. Jag klarar mig med en tvåa under tiden som jag går utan jobb. Men att hitta en tvåa i ett bra område och prisklass är inte det enklaste. Dessutom hade jag gärna bott kvar i Bodsvedjan med tanke på att barnen har sina kompisar där. Men jag tycks inte kunna ordna det. :( Jag känner att saker och ting börjar gå emot mig. Men att tänka negativt är inte bra, då omges jag av negativ energi och kommer att sitta fast i en ond cirkel. Måste bryta mig loss!
Vad är det mer som behövs??
Jo, jag måste göra klart skolan och dessutom börja fundera på om jag ska studera i sommar och till hösten eller om jag ska ta och söka mig ett jobb.
Frågor frågor.... som tycks dröja med svar.
Igår var det lördag och jag firade 50 år tillsammans med Lisa D och Angelica H. Lisa kommer att åka hem innan jag fyller 25 år den 2 maj, därav firade jag och hon 50 år istället :)
Jag anser att det var en lyckad kväll. Hade enormt kul och vi var i bra sällskap.
Vi inledde med middag som jag och Lisa gjorde oss. Det blev kycklingfilé med paprika, lök, svamp och green curry tillsammans med nudlar och varsin öl. Grymt god middag!
Därefter började vi att sminka oss och tog varsitt glas med After Eight Cocktail = Minttu + mjölk + Oboy = farligt god och rinner snabbt och lätt vid intag.
Angelica anlände vid 17.35 och vi började promenera mot Strajk Alley. Väl där mötte vi Patrik M, Andreas E, Jens H och två andra. Vi hade våra banor bredvid varandra och vi blev som ett gäng. Tyvärr hade jag inga pengar då jag köpt cigg och även betalat min del av banan, så alkohol var inget jag kunde köpa där. Kände mig lite som en parasit då Patrik och Andreas köpte varsin öl till mig. Men glad blev jag då :)
Gick tyvärr inget vidare för mig i bowlingen och eftersom jag är tävlingsinriktad i detta spel så kände jag irritation när det inte gick som jag ville. Jag tror det syntes tydligt också att jag inte skojade om min besvikelse på mig själv. Men jag kunde i alla fall behärska mig.
Efter 2 timmars bowling gick jag, Lisa och Angelica hem till Lisa igen för att byta om, dricka några fler After Eights och sedan dra vidare till Jens H på fest.
Var egentligen tänkt att vi skulle gå ut redan vid typ 23, men jag tror inte att vi kom oss ut förrän 01. Kändes rätt meningslöst att gå ut nu i efterhand. Jag hade inte speciellt kul där. Men några kända ansikten såg man i alla fall, vilket var kul :)
Det var en bra kväll!
Nu ska jag ta och avrunda för att se Big Brother Live :)
Malin tog saxen och klippte till mig. Hade dock tänkt att ha det lite längre men det här blev bra det med. Jag klagar inte alls. Nu är det dock bara färgning kvar. Skulle även behöva köpa mig lite nya kläder, men kan inte bestämma mig för vilken sida jag ska göra beställningen. :S
Hur svårt ska det egentligen vara??
Tydligen väldigt svårt!
Men det är ju så att vissa sidor har bra basutbud, medan andra har bättre med snygga kläder till fest.
Suck och stön be en bön!
Har varit förbi till broder tuck och sett Big Brother med Anna och bara pratat en massa skit :P
Har bestämt att gå med henne till hundcafeét imorgon också för en kaffe. Har aldrig varit där så det kan bli intressant att se hur det ser ut där. Jonathan brukar gå dit med sin farmor på måndagarna när hon är hundvakt. Det tycker jag låter mysigt. :) Jonathan tycker i alla fall att det är roligt och att det är något speciellt som bara han gör med sin farmor.
"If we could turn back time or just make time stop..."
Jag har inte uppdaterat på ett tag nu och egentligen så känns det inte som om jag har något vettigt att skriva här nu heller. Men ändå vill jag meddela er, mina trogna läsare, att jag lever.
Saker och ting förändras med tiden. Ibland inte alltid så som vi hoppats på. Men jag tror att allt händer av en anledning och att ödet väljer att visa oss vägar. Om vi väljer att trotsa ödet är en helt annan sak. Vi får se vad som händer för mig och hur allt artar sig.
Jag är dock ledsen över de onda som jag har gjort människor som betyder mycket för mig. Mina handlingar är inte alltid rätt och misstag får vi leva med...
"A man in his early 30s struggles to find a balance in his life between being a new dad and his involvement in a motorcycle gang."
Satt och såg Sons Of Anarchy igår, första säsongen. Har inte varit så flitig att se denna, men nu börjar jag komma igång. :) Den är mycket bra vad jag kan säga av det lilla jag sett. Blir spännande att följa den serien i fortsättningen. Inte heller gör det något om Jax Teller är snygg ;) Jobbiga dagar har gått och det har flugit känslor här hemma från höger till vänster. Det har varit enormt jobbigt och svårt. Men detta ärinte något som jag känner att jag vill nämna så mycket här. Jag kommer att ta detta med mina närmsta istället. I helgen blir det dubbelt upp... vi firar 50 år! Lisa och jag ska fira våra födelsedagar ihop medans hon fortfarande är hemma i sverige. Troligtvis blir det väl mat, bowling och lite spel. Det är vad jag tror i alla fall. Ska försöka möta upp henne för en fika och planera lite. Måste hinna boka bowlingbana om vi ska köra några serier där :) Ser framemot det då en fest inte misslyckas med Lisa. En kort och snabb uppdatering från mig.
Har suttit och lyssnat på lite musik och fann då Adele med låten Someone like you. Grym röst har hon och låten är inte dålig heller.
Fick mig att tänka på personer som jag saknar och som jag skulle vilja få ha nära mig. Men det är svårt när det är som det är.
Fick ett känslomässigt sammanbrott och det sprutade tårar. Kände hur det krampade i bröstet på mig. Nästan så att man inte kan andas till slut. Känslan av att man saknar så enormt är en av de jobbigaste som finns. I alla fall för mig.
Jag önskar man kunde teleportera sig vissa gånger, eller ta de man vill ha nära, till sig. Så att känslan av saknad får stillas, om än för en stund. Men att känna sådan smärta som vid saknad och att faktiskt få ur sig lite känslor och tårar, kan kännas bra. Vi behöver få ur oss allt det som rör sig i våra huvuden och hjärtan.
Vad vore vi utan alla dessa känslor som bubblar?
Igår var en mycket bra dag! Oerhört bra dessutom. Fick avsluta den på ett mycket behagligt sätt också. Man känner tillfreds. Och i hjärtat blev det fyllt av värme, välbehag och lugn.
I heard that you’re settled down. That you found a girl and you’re married now. I heard that your dreams came true. Guess she gave you things I didn’t give to you.
Old friend, why are you so shy? It ain’t like you to hold back or hide from the lie.
I hate to turn up out of the blue uninvited, But I couldn’t stay away, I couldn’t fight it. I hoped you’d see my face & that you’d be reminded, That for me, it isn’t over.
Nevermind, I’ll find someone like you. I wish nothing but the best for you too. Don’t forget me, I beg, I remember you said: “Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead” Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead, yeah.
You’d know how the time flies. Only yesterday was the time of our lives. We were born and raised in a summery haze. Bound by the surprise of our glory days.
I hate to turn up out of the blue uninvited, But I couldn’t stay away, I couldn’t fight it. I hoped you’d see my face & that you’d be reminded, That for me, it isn’t over yet.
Nevermind, I’ll find someone like you. I wish nothing but the best for you too. Don’t forget me, I beg, I remember you said: “Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead”, yay.
Nothing compares, no worries or cares. Regret’s and mistakes they’re memories made. Who would have known how bittersweet this would taste?
Nevermind, I’ll find someone like you. I wish nothing but the best for you too. Don’t forget me, I beg, I remembered you said: “Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead”
Nevermind, I’ll find someone like you. I wish nothing but the best for you too. Don’t forget me, I beg, I remembered you said: “Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead” Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead, yeah.
Ont i huvudet har jag nu... men jag orkar inte trycka i mig piller bara därför. Har man druckit nog mycket vätska så ska man helt enkelt inte ha huvudvärk. Därför har jag alltså inte duckit tillräckligt idag.
Börjar dessutom vara less på alla dessa piller och mirakelkurer för i princip allt...
"Har du ont i huvudet? - Ta ett piller!", "Har du mensvärk? - Ta ett piller!", "Har du svårt att sova eller är du allmänt trött om dagen? - Ta ett piller!"
Nej nej nej nej!! Piller är inte svaret vi behöver och söker. Varför vi får ont eller varför vi har svårt att sova eller är trött på dagen, det har sina naturliga orsaker. Visst att vi kan behöva en hjälpande och betydligt lättare hand på vägen. Men ta och rannsaka problemet först.
Jag, personligen, avskyr piller av alla dess slag. Jag vill inte ta dem om det absolut inte är vid bristningsgränsen av smärta. Människan är byggd på det viset att smärta ska kännas. Vi är ju mänskliga för guds skull. Hade det varit meningen att vi skulle bota sjukdom, smärta etc etc, hade det då inte redan funnits vid vår ankomst? Hade piller kunnat bota så skulle vi leva i evigheter. Visst att de kan lindra smärta och även ge oss mer tid inför döden. Men de kan aldrig göra oss hela. Förstår ni var jag vill komma med detta argument?
Jag tror det.
Nä, piller är inte min grej för fem öre. Endast när jag absolut inte orkar mer. Och det visade jag nog tydligt vid min sömnlöshet. Jag klarade mig från att ta detta lilla piller i över 2 veckors tid. Men då var jag på bristningsgränsen. Jag grät av att vara så trött, av att vara så oklar i huvudet och rädd för mina egna tankar och funderingar. Hur jag kunde fabla iväg helt och hållet.
Vid den tidpunkten var jag verkligen less och behövde få sova.
Onsdag idag... Har varit rätt stillsam och lugn. Men har ändå fått jobba på lite. Kan väl inte säga så mycket mer än så. Bra dag ändå!
Imorgon blir en betydligt tyngre dag då jag ska försöka göra både det ena och det andra inom kort tid. Men jag ska väl klara av det. Men jag vet att det nog ändå blir tungt. Dock måste det göras... men så är det ibland. Allt kan inte vara en dans på rosor. Även om vi ibland kan önska oss det. Men det är bra om man kan sakna sådant också, annars vet vi inte hur det är när vi väl får det. :)
Lisa D och min fest blir troligtvis uppskjuten till nästa helg istället... men då har vi också även tid att planera kvällen lite bättre :)
Nu kaffe kaffe kaffe och dessa cancerpinnar... när ska jag lyckas sluta?
Känns som om det vore hög tid till att uppdatera bloggen då det ändå har gått några dagar sedan sist.
Lördagen var det fest inplanerat. En kompis till David och Agnes kände sig sugen på att ta en kvöll med några öl, surra osv. Javisst, tänkte vi. Det lät ju kul.
David lämnade av mig tidigare hos Agnes så att vi kunde sitta och surra, göra oss iordning mm, medans David kunde åka hem och bara få vara en stund. Det kan vi alla behöva då och då.
När klockan väl börjat närma sig 18 och ingen Jimmy hade hört av sig, då bestämde vi oss för att börja utan honom. Utan huvudpersonen, han som ville ha festen från första början :)
-"Äsch, vi kan festa för honom i värsta fall", sa jag till Agnes och vi båda började skratta.
Linda G lämnade av David vid 19 tiden ungefär och vi satt då och drack, lyssnade på musik och surrade. Fortfarande i väntan på Jimmy efter ett x antal samtal till honom, som dessutom inte blev besvarade. Hmm.. Nåväl.
Efter ett tag blev vi bjudna på födelsedagsfest hos en kompis i närheten ( Patrik som fyllde 35 år ). Där var det många kända ansikten på fina ( de flesta ) människor.
Det var inga sura miner ( inte som visades öppet i alla fall ), under kvällens gång.
Jag fick till och med sjunga Metallica låtar när Andreas och Patrik lirade Guitar Hero. :) Sjukt kul! Sjöng Nothing else matters och Enter sandman. Fick bra poäng men önskar i efterhand att jag hade kört på i alla fall medium i svårighetsgrad. Men men... förhoppningsvis kommer det fler gånger :) SNART!
Kvällen var jätte kul i övrigt och jag hade jätte trevligt... om än det slutade med att jag blev FÖR full. :S men så är det ibland. Kan ju bero på att jag såg en mycket avskyvärd människa på Bodensia. En människa som jag mår illa av att se, en människa som jag inte sett på säkert 10 år nu. Men som jag ännu hyser enormt agg mot. Blotta tanken får mig att känna kalla, knivvassa rysningar i ryggraden.
*skakar på huvudet* måste bort måste bort!
Måndagen har bestått av heldag och ännu en gång så har det känts enormt skönt. Man har fått tankarna på annat och kunnat fokusera på annat. Känner dessutom en enorm godhjärtad känsla i kroppen. Som om jag gjort något fint mot någon annan. Som om jag har gett något av mig själv till. Kanske bara är själsligt att jag känner så, att jag med ren tankekraft har gjort någon glad. :) Det tåls att tänka på.
Jag kan känna en form av lugn inombords, även fast jag ibland kan finna mig i att sitta och bara stirra rakt ut i tomma intet och befinna mig i alla de svåra bitarna i livet. Kan känna mig så skör och stark på samma gång att jag inte vet vilka känslor jag ska uttrycka. Då blir det att man skrattar och gråter samtidigt. Vilket jag tycker är mycket frusterande. Jag vill åt En känsla, inte två.
Men jag säger då så här... "Det är inte lätt när det är svårt, när man är liten och kåt och det är kallt ute..." :D
Ni som frågade om min sömn... Jag sover faktiskt nu om än inte speciellt bra. Men jag sover och det är det viktigaste. Nu kan jag se tillbaka och undra hur f*n jag har kunnat leva utan sömnen, hur jag överhuvudtaget har kunnat "fungera" så pass bra som jag gjorde. Jag kunde ju ha blivit riktigt sjuk! Och då menar jag verkligen sjuk.
Sömn är viktigare än vad man tror, mycket viktigare än så mycket annat. Det kan jag lova!
Nu ska jag avrunda för att göra lite kaffe och ta en rök. :)
"Och här kan vi då se en bild av mannens hjärna och hur de tänker..."
Hahaha! Ganska kul bild som i och för sig säger oss rätt mycket om männen och att den stämmer ganska bra! Nu är jag dock ingen man, men vi alla vet ju vad som försigår där uppe om det inte försigår där nere *pekar neråt*
Skämt och sido. Män är bra, vissa män. Det finns även enorma svin som ger sig på sina kvinnor och barn. Utnyttjar, slår och våldtar... Usch! Hemska tanke... *mota bort, mota bort*
Idag har varit en bra dag! Dock började den inte så lyckat då 8.13 bussen aldrig kom. Jag och Jonathan stod och väntade till 8.45, då nästa kom.
Det har varit ganska lugnt men också en del tempo. Vilket inte skadar då man vill hinna med så mycket som möjligt. Det känns bra med lite fart och fläkt oftast, men kan även köra lugnt någon gång... Både och är bra men på olika sätt. Beror väl på vilket humör man är på.
Nu när jag har börjat få sömn, sakta men säkert, då känner jag att livet är underbart. Jag älskar! Men ännu finns det massor av saker som tynger, även om jag inte beklagar mig lika mycket. Det känns som om jag kan behöva skriva och prata om något annat ett tag. Hur kul är det att bara höra hur mycket skit som jag bär på¨?
Det är väl i och för sig kul för de som vill ha något att prata om på sin fika ute... I don´t give a shit! Prata på... det är jag som vet fakta, det är jag som känner det jag gör och ingen kan någonsin känna allt mitt. Inte ens förstå.
Suckar... Så var det sagt!
En öl som jag suger på... :D En svamlig konversation mellan mig och min kusin på facebook... haha. Han är rolig han. :)
Det smärtar mig att läsa det jag nyss läste... Det är som att läsa från ens egna innersta tankar. Det gör så himla ont. Fick dessutom enorma flashbacks till något som smärtar mest. Något som togs ifrån mig i yngre dagar. Försöker nu tvinga bort alla hemska minnen, försöker ta död på dem. De kan inte infinna sig i mitt liv nu när det är nog jobbigt. Jag behöver inte det här också. Särskilt inte nu...
Det som ni andra tycker att ni ser, det är endast en fasad som vi skapar i hopp om att skydda det hemska, mörka hemligeheterna som vi bär. Våra enorma sår som aldrig tycks läka. För tid läker ALDRIG sår. De kan lindras och vara lättare att hantera. Men de kommer aldrig att försvinna. Vi kommer alltid att bära de med oss, ända in i graven.
Positivt inlägg va?
Nu över till dagen...
Dagen har varit bättre än förväntad och jag har fått mycket gjort. Känns enormt skönt och jag har varit på bra humör hela tiden... Är det möjligtvis så att sömntabletten gjorde bra jobb? :) Så kan det vara! Känner mig enormt pigg för ovanlighetens skull.
Jag har inte suttit still och tänkt på allt elände... har varit för upptagen och hållt igång, att jag inte hunnit tänka. Alla dagar skulle vara som denna med andra ord!
Imorgon ser det ut att bli heldag igen... Ja! Då håller jag mig i bättre fokus med andra ord.
Har suttit och sett hockeyn ikväll... Sorry Agnes :S Men det var ganska spännande :) SAIK slog ut Luleå... vilket jag inte kan kommentera då jag inte är något hockey fan. Håller mig helst neutral i den frågan. Speciellt då det finns folk som hetsar upp sig så enormt OM man skulle rpåka gilla ett helt annat lag. Hmm... Jaja, jag bryr mig inte. Skiter fullständigt i vilket. Det är ju ändå tur att smaken är som baken... annars hade det varit grymt grått och trist.
"Ord är inte tillräckliga för att kunna beskriva denna känslan"
Skrev ett inlägg tidigare idag... kanske till och med inatt? Minns inte och jag har svaårt att komma ihåg att det ens har skrivits. Jag blev lika nyfiken som andra, tills jag kände igen vissa delar ur inlägget. Då kopplade det till hjärnkontoret. Läskigt värre! Dagen har varit full av "syner" och sådant som jag tycker mig ha hört eller sett, ända tills jag fått svar om att inget hänt eller dylikt. Fick tabletter som skulle kunna hjälpa mig en bit på vägen. Kände först att jag inte ville ta, inte ens en halv. När det kommer till tabletter, oavsett om det är panodil eller annat, spelar ingen roll. Jag tycker bara inte om tabletter eller medicin överhuvudtaget. Men efter mycket övervägande och att jag dessutom slumrade till på opassande ställe, beslutade jag mig för att prova ta en halv tablett. Nu, efter ca 2 tim, känner jag hur ett enormt lugn har sjunkit sig över mig, lindat in mig som i bomull. Mjuk och härligt. Jag njuter av varje gäspning och ser nu framemot en natts sömn. Imorgon är det heldag som gäller och jag kan behöva all sömn jag kan komma åt.
Jag vet att jag - om några dagar - kommer att se tillbaka och inse att jag varit sjuk. Kommer börja fundera på hur jag har orkat och klarat mig. Men vänner och familj är desom hjälpt mig. Bloggen har hjälpt mig att förmedla känslor, men inte till den grad som jag kanske talat om för min familj och vänner. Men det är skönt att få kunna visa andra att vi alla är inte mer än mänskliga. Varför ska vi skämmas för att vi ibland mår dåligt? Är det sundare att bära på det och låta det växa inuti dig? Det finns gränser hos mig om vad jag väljer att dela med mig av, och finns det då någon som är bekant till mig, kan han/hon fråga mig personligen. Det finns massor av underbara människor i vår värld, det är dock svårare att finna dom. Männsikor kan vara enormt vidriga och egoistiska. De kan inte se annat än de skvaller om andra eller deras problem. Att gotta sig i andras smärta! Vad är det för människor? Jag väljer mina "offer" med omsorg i alla fall :) Måste få lägga upp kommentaren som Sandra S skickat till inlägg "SoMeTiMeS", blir så glad att människor tar till och uppskattar ens ord och mig som människa...:
"Det känns så skönt att du är en sån otroligt bra person och du har så lätt att förstå alla dom där jobbiga dagarna man kan ha. Jag är glad att jag skriver mina känslor här på bloggen, varför ska jag ljuga om hur man mår. Min blogg har gett mig mycket stöd när jag inte haft de så lätt. Tack vad gullig du är som säger såna fina saker, ibland önskade jag att man kunde få se sig själv från någons annans ögon :) Tror den sista tiden har gjort mig starkare och vågar visa hur jag känner vill inte och tänker inte ta nån skit nå längre om folk inte gillar mig eller min personlighet så behöver dom inte bry sig eller vara med mig. Det finns så mycket skit snack men jag har börjat tänka så här och det är att dom som snackar skit är bara avensjuka eller svartsjuka på mig. ^^ Dina ord värmer väldigt mycket ska du veta, är inte varje dag man hör från någon man är ytligt bekant med såna fina ord så jag värderar dina ord väldigt högt! :) Vad kul att se att du gillade mitt inlägga tycker du och alla andra är värd att få läsa lite roliga sker! Många kramar till dig från mig <3"
Tack Sandra för de orden! @-;--
Nä, nu blir det en rök och sedan somnar jag nog kanske i trappen påväg upp... :
Alltför lång tid har gått förbi mig. Alltför många nätter. Alltför lite sömn. Om du aldrig själv har funnit dig i den sits där jag nu befinner mig, då kan du omöjligt förstå. Det är sjukt. Innerligt sjukt. Tankar blir överflödiga, med utan mening eller så att de kan förstås. De bildas till idéer. Vissa så självklara men samtidigt omöjliga. Hjärnan samarbetar inte och en liten sak kan bli ett universum. Om jag kunde rita allt som passerat minnet den sista tiden skulle ni se vilken ordentlig oreda det är. Det finns inga fientliga fack för var sak. Allt blandas ändå ihop till slut och ger en logisk bild av allt. Som en häxbrygd. Osäkerhet, nervositet och välbehag blandas om och kan bli en och samma känsla. Nu har jag fått något att sova på, men ska spara tills ikväll. Ligger ner i soffan nu och försöker finna lugn i kroppen för att kunna vila. Jag ville ge er en bild av hur brist på sömn påverkar en, hur den påverkat mig. Jag kan tycka det är obehagligt samtidigt som det är självklart. Man kan finna sig i sin egna värld. Förhoppningsvis är detta det sista jag behöver nämna om hur sjuk man kan bli.
Ikväll blev jag så enormt varm i både hjärta och själ när jag läste en bekants blogg. Denna tös har inte haft det så roligt den sista tiden och jag ville skriva några välmenade och sanna ord till henne, i hopp om att de skulle nå fram. Hon hade nu lagt upp ett fint inlägg i sin blogg där hon skrivit; "Finns en som har berört mig väldigt mycket och som har skrivit väldigt många stärkande ord och känns verkligen så äkta att få läsa dom sakerna från just dig, för jag vet att du inte har haft/har det själv så lätt alla gånger. Ska jag vara helt ärlig så när jag läste det du skrev började jag faktiskt gråta för att jag vart så rörd, så tack Jenny!^^" Det kändes djupt inne i mig och jag är så glad att mina ord betydde något och att du kan tänka lite på det jag skrev. Jag menade varenda ord. Dagen i sig har annars varit rätt lång... men nu är den över. Faktiskt i nästan 3 timmar nu. Ny dag, nya tag. Nu är det onsdag. Onsdagar brukar vara bra dagar, så jag hoppas att denna tar mig med storm också. Skrev till mina lärare idag, vilket kändes som om 100 kg bara rasade från axlarna. Det behövs oftast inte mycket till så mår man en aning bättre. Det kan vara något som små ord, men som har en stor mening. Exempelvis. "Jag tycker om dig", "Jag älskar dig", "Du är värdefull och unik" mm. Ord är det starkaste vi har och det kan både skada människor och ge fullständig lycka. Det är inte mycket som krävs och det tar inte upp stor del av din tid att säga/berätta för människor vad de betyder för dig, eller något fint som kanske gör dagen bra för en annan person. Vi lever bara en gång, ta tillvara på all den tiden och slösa inte bort den på meningslösa saker. Inser att min blick flackar mellan klockan, tangenterna och skärmen. Det är som om klockan blivit alltmer viktig för mig nu när jag har sömnlösa nätter. 03.00, 03.02, 03.03 etc etc... och nu är klockan 03.07. Väldigt skumt och mycket konstigt av mig. Nåväl... en nattlig bloggerska numer... men det vänder väl också ska ni se. Bara jag hittar tillbaka till lugnet i mig. God Tidig Morgon på er!
När det handlar om livet och allt det tråkiga som vi måste ta oss igenom, gäller det att försöka finna positiva tankar i allt elände. Att forma den dåliga energin som vi använder oss av till att göra den till bra energi. Alla har vi någon gång vaknat upp på morgonen och kanske spillt kaffe på just den tröjan som vi tänkt ha. Redan där påbörjas den negativa energin och den kommer fortskrida igenom hela din dag. Tänker du efter så ser du sambandet med hur vår negativa energi påverkar inte bara oss, utan även allt annat i vår vardag. Prova skriv en lapp till dig själv som du ska läsa på morgonen, just innan du kliver upp från sängen. På lappen ska det stå något som har ett värde för dig. Exempelvis. "Idag blir en dag utöver det vanliga","Jag kommer att klara provet", eller andra liknande saker. Bär med dig tanken under dagen som går, inte att du ska tänka hela tiden på det som du skrivit. Men ha det i åtanke. Vissa saker kanske inte kan ge resultat redan första dagen, exempelvis om du önskar vinna pengar. Saker och ting har sin tid och plats, men det handlar om positiva tankar och energi hela tiden. Det är inte lätt att se det ljusa i livet när all skit bara ramlar ner över dig. Jag vet, för jag sitter i den sitsen själv. Men jag försöker att vara positiv till att jag inte har det sämre än många andra som får ha det svårt. Jag kan skatta mig lycklig som har de små problemen som jag har. Även om jag ibland anser att det jag bär på är det tyngsta i världen. Men det känns ju alltid så, och det är okej att få känna på det viset också. Vi är inte mer än mänskliga. Ännu en natt då John Blund svek mig... Och ingen VC ringde upp mig heller för den delen. Jag trodde att man åtminstone kunde lita på att de skulle ringa. Men icke det... Vem kan man lita på? Detta var några rader i nattens mörker...
Många nätter och även många timmar har gått förbi mig. Med endast ett fåtal timmar som faktiskt varit sömn. Nu vet jag hur det är att vara utan sömnen under en längre tid och vad som faktiskt påverkar en. För mig har det varit en berg- och dalbana med massor av konstiga tankar, ibland så att det nästan skrämt en. Jag har glömt saker som jag frågat och sagt, dagar har gått om varandra och jag har inte riktigt uppfattat den egentliga tiden och dagen. Jag kan inte komma på allt nu på en rak arm, allt som man utsätts för. Allt som man själv kanske utsätter sig för. Men jag vet med faktum att det är obehagligt.
Har fått sova någon timme inatt, vilket var behövligt. Men samtidigt så kan jag inte låta bli att känna dåligt samvete och att faktiskt må dåligt över sömnen. De gånger som jag har fått sova under den här perioden, då har jag vaknat efter någon minut och tänkt; "Nej, shit! Jag somnade!" Genast går jag då upp. Kan det vara så att man är rädd för att somna, att man är rädd för att glömma de saker som fått en till att bli så här dålig? Jag är en människa som vill tänka "logiskt". Och för mig är inte ett logiskt tänkande att jag utgår från att jag inte vill glömma de tunga. Jag vill ju kunna glömma och gå vidare. Må bra och njuta i livet tillsammans med min familj och vänner. Men om jag ska tänka utanför min ram kanske det är så att jag inte vill glömma. Jag vill komma ihåg allt och kunna bearbeta. Är det så att man samlar på sig för mycket för att sedan inte kunna skjuta det åt sidan och gå vidare? Jag vet inte och frågan är förvirrande. Jag är förvirrad.
Jag lovade er läsare ett nytt kapitel och jag är ledsen att jag svek er... men livet är sådant. Man vet aldrig när det kommer en storm. Och oftast så brukar det lyda ett lugn innan den stormen kommer. Vilket det känns som om det gjort också. Ett enormt lugn i både själ och sinne. Allt vänder, förr eller senare.
Hittade en fin dikt som jag känner att jag kan relatera till...
You are there
and I am here
thinking about
how much I love you
thinking about
how much I respect you
thinking about
how much I miss you
You are there
and I am here
thinking about
how much I cannot wait until we are together again
thinking about how I will appreciate more than ever the time we will spend together
tycks Mr. Blund aldrig riktigt bjuda in mig till drömmarnas land
Det har gått ungefär 1,5 vecka sen jag började få svårt till att sova bra om nätterna. Jag kunde vakna var och varannan timme, titta på telefonen och inse att det bara var 40 min sedan jag vaknade sist. Allteftersom har det blivit värre... Nu kan jag vara utan sömnen helt i upp till 2 dygn. Har inte suttit och räknat exakta antalet timmar som jag faktiskt fått sömn, men det ligger mellan 20 - 24 tim på 1,5 vecka. Det är inte mycket. Samtidigt som jag inte känner mig trött så känner jag hur slut man bli i huvudet. Vad en hjärna utan tillräckligt mycket sömn, kan åstadkomma. Det är lite obehagligt. Jag ska ta och boka tid på VC imorgon för att se om det kan vara en koppling till att jag tappar hår. Att alltsammans är en inre stress som utlöses på det här viset.
David såg på mig hur enormt slut jag var när vi var hos mormor på besök. Han tog med mig till sovrummet och strök på mig tills jag somnade. Dock varade inte sömnen speciellt länge men det var ändå skönt att få sluta ögonen för en stund och vila upp hjärnan som ständigt går på högvarv. Tacksam är jag också att han slet med mig. Jag hade aldrig annars gått och lagt mig då jag ändå inte kände mig trött.
Ny vecka imorgon... känns tungt. Kommer nog också att göra det till onsdag då det är rätt mycket. Kanske att man kan andas ut på onsdagen då, jag hoppas.
Ska även försöka boka in tiden på VC för att ta reda på allt som händer så man kanske kan få en rätsida på vad som händer i min kropp. Jag avskyr att ta tabletter i alla dess former, därav vill jag heller inte ta något för att kunna sova. Tabletter är alltså min sista utväg. Men jag kommer undvika den in i det längsta.
Jag vet en vän som bor i huset intill Och hon har lovat mej allt va jag vill mmmhm.. jag vet en vän, som är lika blåögd som jag vi borde få det bra
när mina fingrar inte känner mer när mina ögon inte längre ser när livet vänder ska jag ännu be (come give me love, come give me love)
kom ge mej världen kom ge mej fred kom sänk ditt huvud och lägg dej ner kom ge mej kroppen kom ge mej allt som du har och jag ska stanna kvar
jag vet ett rum långt in dit vi brukar gå om vi ska gömma oss, bara vi två mmmhm… jag vet en vän, som är lika mörkrädd som jag vi gjorde slut idag
när mina öron inte längre hör när bladen faller och en stjärna dör när livet vänder ska jag ännu be (come give me love, come give me love)
kom ge mej solen kom ge mej hav kom ge mej jorden vi lever av kom ge mej kroppen kom ge mej allt som du har och jag ska stanna kvar mmm…
kom ge mej sommar kom ge mej liv kom ge mej kärlek och livs motiv kom ge mej kroppen kom ge mej allt som du har och jag ska stanna kvar mmm…
kom ge mej sanning kom ge mej tid kom ge mej kunskap kom ge mej frid kom ge mej doften kom ge mej allt som du har och jag ska stanna kvar mmm…
(kom ge mej världen kom ge mej fred kom sänk ditt huvud och lägg dej ner kom ge mej kroppen kom ge mej allt som du har och jag ska stanna kvar) (- i bakgrund samtidigt som man sjunger nedanstående fyra rader)
när mina öron inte längre hör när bladen faller och en stjärna dör när livet vänder ska jag ännu be
kom ge mej världen kom ge mej fred kom sänk ditt huvud och lägg dej ner kom ge mej kroppen kom ge mej allt som du har och jag ska stanna kvar
I vanlig ordning - som ni nu alla vet - vaknade jag upp som en zombie. Tittade snett omkring mig då jag drog mina fötter fram genom huset för att nå mina cigaretter för att sedan ta mig morgonens cigg. Inte många timmars sömn inatt heller. . . Tog fram min kära sociala nätverks "mojäng", min Nokia n8, blippade mig fram till FB. Haha. Ja det är så. Jag tar genast och tittar efter nyheter :) Vem behöver dagstidningen? *höhö* Därefter var det kaffe på schemat... Allt som allt - innan jag äntligen tog mig in i duschen - tog ungefär 1,5 tim. Då vet ni hur osocial jag är när jag just vaknat. Finns dock undantag.
David satt med Yuna och spelade lite och väntade på att jag skulle bli klar. Skulle nämligen träffa min kära mamma på stan för en fika. Det är FAKTISKT hon som tjatat på mig nu :) Vilket känns extra trevligt! Vi satt på Opalen ett bra tag med varsin kaffe och - hör och häpna - en bakelse. JAG! Den var god som få! Det måste jag medge :)
Därefter tog vi oss till Kicks där jag köpte ett nytt puder då min kära underbara dotter har lekt med mitt så det gått sönder... smulats sönder. Mamma Jenny var inte glad... Dock fårjag väl se det så här, var i alla fall inte mitt Kanebo puder...
Därefter skjutsade vi hem mamma och jag och David for till storheden för att storhandla. Minns jag rätt handlade vi mat för 1700 kr. :S Men nu klarar vi oss ett tag i alla fall :)
Ikväll avnjuter jag kvällen med Chapel Hill... gott vitt vin! Mmm... mumma! Nu ska jag se Big brother!
"Knock, knock" - Who´s there? - The evil one who lives inside of you
Förstår inte hur det kommer sig att man kan se ut så här... måste vara att jag blir besatt av något under natten eller så. Har även på högra låret, ett långt rivmärke. Det är konstigt och även skrämmande. :S
En aning tung dag idag då jag blir så enormt känslomässig när jag är röksugen. Kände hur abstinensen växte för varje minut och då blir jag först och främst gråtfärdig. Ville bara sätta mig ned i ett hörn och gråta floder. Jag hade inga pengar på mig och ingen annan fanns för att kunna hjälpa mig... utom Agnes som bjöd över mig på cigg och te. Jag prisade gudarna och kände snabbt hur ledsamheten försvann alltmer. Cigaretter är som ens bästa vän, en vän som finns efter man har gjort något bra, att belöna sig med några bloss, när man är ledsen och vill trösta sig med en cigg... har mängder av exempel.
David var ute med bilen, i tjänst och han plockade upp mig hos Agnes, skjutsade mig för att köpa cigg och sedan hem. Guld värt! >
Nu ska jag ta tag i röran som jag ser runt omkring mig...
